Nu kommer lite bilder. Men det är bara några, det vart lite fel. Så mer bilder kommer snart och på Auschwitz.






Är på väg hem till Sverige.



Vi firar Johan på hans födelsedag.




Födelsedagsbarnet.



En gruppbild när vi var i saltgruvan.



Saltgruvan :O



Saltgruvan








Vi fick gå ned för trappor när vi skulle ner till gruvan. Man ser ju att det var
"ganska" många trappor.



Väntar utanför saltgruvan.



Jocke och Johannes.



Äter mat på en resturang. Bord 2




Äter mat på resturang. Bord 1.



En levande staty på torget.

Nu har vi varit hemma i tre dagar, var av två varit skoldagar.
Den här resan kommer alla minns i hela deras liv.
   Dag 1: Vi åkte buss till Skavsta flygplats, där vi tog flyget till polen.Flygningen var jag personligen lite nervös för innan resan, eftersom det var första gången.Men när vi väl kommit upp i luften var det riktigt roligt, det kittlades i magen hela tiden.När vi kom till polen väntade en buss där för att ta oss till hotell Za Kolumniami.
Där vi fick kvällsmat innan vi gick och lade oss.
   Dag 2: Vi gick omkring halv tio till gammla stan och torget i Krakow. Vi spenderade hela dagen genom att shoppa, sola, äta glass och ha skoj.
Det fanns många gatumusikanter och " levande " människostatyer i Krakow.
När vi klockan 6 samlades för att äta var alla trötta och hungriga.
   Dag 3: Vi gick upp för att åka till den berömda saltgruvan i Wieliczka.
Saltgruvan tror jag alla uppskatade mer eller mindre. I princip alla slickade på väggarna eller golven.
Det var inte riktig som jag hade föreställt mig att det skulle vara eftersom att det var stensalt och såg ut som sten.
Jag hade tänkt mig ganska vita väggar. Guiden berättade om vad som hänt i gruvan sen den " byggdes".Hon berättade också om alla saltfigurer som bl.a gruvarbetarna gjort.exempel på statyer är små tommtar som skulle skydda gruvarbetarna och statyer av figurer ur polen och Krakow´s legender.
Efter lunch så gick vi på stads rundvandring i Gamla stan. Vi besökte bl.a en judisk synagoaga,den katolska Maria kyrkan och slottet i Krakow. I Maria kyrkan var det mycket fint, allt var utsmyckat i guld och väldigt högt i tak.
    Dag 4: Det var den här dagen som var den värsta men också interssantaste. Vi besökte en av de värsta platserna på jorden, Auschwitz 1 och 2. Att komma dit och gå där se allting, var mycket konstigt. Man fick en underlig känsla i kroppen direkt när man kom dit, onskan efter nazisterna liksom hängde kvar i luften. Man undrar ju hur något så hemskt kunde hände, och att det var för inte så länge sedan.
Det jag mest kommer att minnas är alla deras tillhörigheter och hur guiden berättade vad som hänt. Rummet som handlade om barn var det värsta. Guiden berättade hur hemskt de behandlat dem och då relaterade jag till minna små syskon och alla andra barn i världen. Tänk om det händer igen då kanske det är någon som man känner som hamnar i knipa och man vill ju inte att något ska hända dem.
Dag 5: Hemresan.
Vi lämnade hotellet vid nio tiden. Vi åkte till ett köpcentrum för att shoppa och äta lunch.
Sedan så åkte vi till flygplatsen och tog flyget hem till Sverige.
 
Det vi har sett och upplevt är något som satt spår i alla på ett eller annat sätt. Resan kommer vi att minnas så länge vi lever. Det känns konstigt att ha kommit hem, det är något som fattas liksom. Jag antar att man saknar gemenskapen och att alltid ha någon att prata med. Att prata om Auschwitz hemma är inte samma sak, för de även fast de försöker förstå så är det inte samma sak som när man varit där och sett allting.
Om man skulle samman fatta hela resa med fyra ord skulle det vara: skojig,spännande,varierande och givande.


Jelena.M.

Hej,hej! Har varit hemma i 3 dagar. Det var skönt att komma  hem, så man kunde bearbeta allt i lugn och ro efter allting som har hänt, det har varit så många intensiva dagar så man knappt har hunnit tänka över allting. Det första som slog mig när jag kom hem, var att det kändes otroligt lugnt och tyst  och tomt på nånt konstigt sätt. Jag vet inte själv vad det där tomma var men det kanske var för att det inte fanns några här hemma som man kunde prata med, för dom har inte varit med om allt vi har sett och samtidigt hört. Det vart en sådan verklighetskänsla över allting. Jag tror att det kommer sitta kvar i en hela livet, för det kommer alltid komma upp på något sett och görs sig påmind. Det kom faktiskt för någon dag sen när jag satt och tittade på TV och det var reklam. Då kom det reklam för SJ. Då var det ju självklart ett tåg, och då tänkte jag på alla människor som satt som packade på väg till dom här lägrerna, och dom visste inte vad som skulle hända. USCH! Det är hemskt! Nästan så man inte riktigt fattar det.
Ja, jag behöver nog inte skriva något mer om det. Det som jag tänker på är vad vi redan har lagt in på bloggen. Att man kan vara så omänsklig, man förstår lixom inte.
Och morgon kommer i alla fall SVT och ska filma och interljuva oss, dom ska göra ett lite större repotage den här gången har jag hört. Det ska bli väldigt intressant hur det kommer bli. Så då får ni ha koll så ni inte missar oss på TV.
Vi ska också bli bättre på att lägga ut bilder, det kommer nog lite bilder i morgon

E.Nurminen

Då var man hemma igen. Kom hem igår, så man har haft lite tid att tänka över resan. Vi var i en saltgruva, rundvandrig i krakow och en heldag i och om Auswitch. Vi hade bara svensktalande guider, jag blev mest imponerand av den vi hade i Auswitch, hon översatte direkt från polska. Hon hade visserligen bott i Svreige men det är endå en svår uppgift. 
     I saltgruvan var det många av oss som slickade på väggarna, till och med jag gjorde det. Det var ett måste om man säger så, vissa av oss slickade till och med på golvet.
     Sen samma dag var vi på rundvandring, det första jag tänker på när det gäller den var en trumpetman som blåste i ett kyrktorn varje dag. Det var olika människor som blåste en melodi varje timme på dygnet. De hedrade en man som genom att blåsa i trumpeten varnat folket för soldaterna.
     Sista heldagen var vi till Auswitch. Jag vet inte rikgtigt vad jag ska säga om det. Jag har läst om det, träffat Magda Eggens och nu varit där och sett det. Jag vet att det har hänt, jag har just sett resterna med egna ögon, men det är så hämska saker att det är helt overkligt. Hur kan man lyckas skada och behandla människor så det sedan är omöjligt att föreställa sig att det överhuvudtaget hänt. Jag tycket det var obehagligt att se deras värdesaker och men största kännslan jag fick var i gaskammaren. Luften kände så tung där att jag var tvungen att gå ut. Jag hade föreställt mig att jag skulle gråta men i stället kände jag ingenting om man kan säga så. Det beror troligen på det jag nämnde tidigare, det är så overkligt och det gör det svårt för oss att förreställa. Men jag tror inte själva reaktionen på plats är det viktiga utan vad du gör av det senare. Det var en nyttig och framför allt viktig upplevelse och jag vet att det påverkade mig även om jag inte vet på vilket sett just nu.
     Måste också nämna att vårar lärare hade förberett bra övningar för att bearbeta upplevelsen och jag tror jag kan försäkra att den har satt sin spår i alla oss.

V.A

I dag åkte vi till Auswitch, väldigt intressant! Tänk att jag sa på SO:n att ingen bryr sig för jag satt inte i ettt sånt läger (dumt sagt).  Micke sa t.ex.  fatta om vi satt i ett läger! Men jag svarade bara att det gör vi inte.  Alltså läs en historiebok om förintelsen, alltså då kan man sitta och säga, lite kaxigt , t.ex ja men, vi satt inte där så orka bry sig.

Men åk och kolla på Auschich 1 och 2 då lovar jag att du kommer att bry dig!

Tänk om det skulle gälla kristna eller någon annan religion! Tänk om det gällde din mormor och morfar eller mamma och pappa som satt  där, som fick  vara i ett stall när det var 20 minusgrader ute, kanske gammal och sjuk , kanske har skabb eller något annat som är än värre! Sen kanske de fick gå dödsmarchen och dog när det var 20- och hade en t-shirt byxer och inga skor och då gick dom i 1 dm snö och dom skulle gå 10-tals mil!!!!!!!
Det är långt. Det är hemskt, alltså läs det i en bok, som jag sa förut, du fattar inte hur dom hade det om du inte har varit här!
Skulle du vilja att man drog skämt om dig och din familj om du satt i läger och var på väg att dö!..

// J.Björk

Frågan vi alla ställer oss är hur det överhuvudtaget kunde hända, hur man kunde låta det hända och kan det ske igen? Maximilian Kolbe, kommer flera gånger på tal då han offrade sig själv för en annan människa. Om flera bara tänkte åt det håller skulle världen se annorlunda ut. När en människa slängde sig in i elstängslet bröts strömmen en kort stund, många offrade på så sett sig själv för att förhoppningsvis kunna rädda andra. Saker som det här plockar fram det bästa ur människor men tyvärr ochså det sämsta. Kännslan att se deras värdesaker blev ett materialiskt starkt bevis på att massmorden verkligen hänt. Resan har klart satt sina spår i alla oss, självklart på olika sett. En i klassen har påverkats synligen starkast och fördommar som tidigare kastats känns hämskt oförstådda, oventenskapens onödiga ord.
En bild säger mer än tusen ord, men att se det med egna ögon säger mer än ALLA!   
Veronica,Emma,Jelena,Linda,Oskar och Jesper.

Det kändes väldigt konstigt att vi var på samma plats frivilligt, när folk under andra världkriget försökte att fly därifrån och överleva. Det är svårt att begripa att människan är kapabel till att visa sån här grymhet.

Elin, Emil, Jonas, Jocke och Marcus.

Vi tycker att alla borde se detta, det är värre än alla bilder och tv-program/filmer du kan tänka dig! inte ens magda eggens kan mäta sig med denna känsla. Här ser vi hur farligt det kan vara med fördommar. om det börjar med EN fördom kan det sluta med 148hektar förintelse läger, ingen kan någonsin åka till en viktigare plats en denna. vi vill att alla ska besöka denna plats. hur kan nått så sjukt ha hänt? människor borde inte mördats för att dem inte matchar alla andras ramar

johan, primer, emelye andreas, alex, johannes

Idag är det dag 4. vi har inte fått någon sovmorgon, och de flesta av oss vaknade utan solsken i sinne. Vi åkte buss till Auschwitz runt 08:30. Vi kom fram till Koncentrationslägret runt 09:30 och förberedde oss för det vi skulle få se. Vid första överblick så såg inte själva Auschwitz så stort ut, men vi besökte senare även Birkenau, som var ca 12 gånger större än Auschwitz! Vid ankomst till Auschwitz träffade vi våran guide, som jag blev måttligt irriterad på. Hon pratade utan någon som helst inlevelse och en mycket slarvig översättning av guidningen. Men i övrigt var dagen mycket lärorik, och det blev mycket för oss allihopa att smälta och ta in. För det är inte lätt, att gå in i gaskamrarna där över 1.000.000 människor blev skoningslöst mördade. Efter en guidning på ca 3 timmar så tog vi paus för att äta lunch. Vi fick någon slags schnitzel och potatismos, och vad är grejen med polen? Här är allt jag ätit gott, här kan du lära dig ganska mycket om GOD mat, mamma! Efter lunchen blev det en snabb rundvandring i Birkenau, där vi såg en stor inhängnad innanför elstängsel, 140 hektar, det är ungefär 280 fotbollsplaner! Själva rundturen har, bortsätt från dålig guide varit en mycket intressant och lärorik upplevelse, som vi utan tvekan kommer minnas livet ut. Vi fick reda på mycket om själva strukturen i koncentrationslägren, och låt mig säga att om du tycker att du kunde tillräckligt om Förintelsen, så tänk om! Här har du mycket att hämta, om du är riktigt intresserad, och det hela har varit en mycket, missförstå mig inte, rolig upplevelse. För att citera en viss person, det hela är ett stort galleri av någon annans mardrömmar. Men sörj inte över att jag sagt om dåliga guider! Jag skulle definitivt inte kunnat göra det bättre, och hon översatte rakt av, och behövde aldrig upprepa eller ändra sigv, det är talang, det! Imorgon åker vi hem. Det känns båda skönt och extremt sorgligt på samma gång. Här är det god mat och stekarväder, hemma är det kasst väder och vanlig mat. Ser med spänning och förväntan fram emot morgondagen och hoppas på sol och glatt humör. Vi ses hemma i Sverige!

//Byman

Vi vill börja med att säga att tre av våra fyra datorer inte fungerar här nere, men nu ska vi trots detta få ordentlig fart och beskriva målet med vår resa, Auschwitz.

Denna dag hade vi precis som alla de andra dagarna, tur med vädret.

Jag kan börja med att säga att besöket i lägren verkligen har gjort ett stort och troligtvis bestående intryck på oss besökare. Jag vill inte avslöja för mycket av vad eleverna anser, men jag vill nämna fyra citat som vi har hört från eleverna:

- Hur kan man omänskligförklara människor så mycket att man till och med hittar argument att döda barnen!

- Varför dödade de spädbarn, vad har de gjort? De var ju inget hot mot någon!

- Helvete, vad stort det är! (Kommentar från en som blev överaskad över ett enormt stort Auschwitz-Birkenau, stort som 280 fotbollsplaner)

- Tänk om det var vi kristna som blev dödade så här som judarna, de är ju exakt samma sak, det är ju sjukt!

Personligen kan jag säga att den ondska jag idag sett på närmare håll är att betrakta som en orgie i utstuderad ondska!
Micke

ja, idag var vi i en saltgruva (bilder kommer senare) slickade på allt som gick att slicka på för att kontrollera att det faktist var salt. tror vi var i gruvan ca:1,30 tim. efter det så gick vi och åt. (jag blev inte ett dugg mätt) så jag blev riktigt jävla anti mot allt. vi fick en guidad tur på krakow, vilket var ganska trist eftersom vi hade tillbringat 7 tim där igår. tillslut fick vi äntigen vår efterlängtade mat ranson för dagen. efter det fick vi för oss att tatuera oss (hittade en kul snubbe som ville säga att han var våran farsa) men skolsköterskan/kuratorn sa nej... (bisvikelse) jaja jag får la nöjja mig med att folk har glömt kvar godis i mitt rum. plus att dem bjöd på glas nyss för att johan fyllde år! grattis till han!


/primer

Hejsan.
Denna dag har varit väldigt jobbig, det bäörjade med tidig frukost och sen en liten bussresa till Saltgruvan. Vi börja med att gå 360 trappsteg för att komma ner och sedan när vi kom ner fick vi slicka på väggarna, golvet och taket eftersom allt i hela gruvan var gjord av salt. Vi hade en guide med oss som berättade lite om historian osv. Hon pratade svenska vilket var väldigt skönt, hehe. Allt som allt gick vi tre kilometer. Sedan efter det var vi och käkade lunch och efter den hade vi guidad stadstur vilket inte var vårat högsta prioitet. Det var väldigt jobbigt för det blev vä'ldigt varmt och många började gnälla lite smått över allting. Men det har varit en helt okej dag ändå.
Men nu ska vi ner och fira Johan som fyller 16 år idag! Grattis till han! :)

EMIL, LINDA

Här kommer även lite bilder sen veckan ;

En konstig men ändå skön klass.

Ingen kommentar om denna bild. :)

Ett litet stop på vägen till flyget.

Planet, yeeeeah :D


EMIL, LINDA.

ja...

svt kom och intejuvade oss

bild innan vi åkte