Polen nästa!
Hejsan!
Nu är det bara ett dygn kvar, sen åker vi till Polen.
Det är nervöst och spännande. Den här resan har vi planerat sedan i 8: an.
Vi har haft loppis och fikaförsäljningsdagar.
Vi har sålt kolor, frön, cocosbollar m.m. Det har även varit 4 olika personer som varje Fredag har sålt fikabröd på t.ex Logården.Det har varit lite tjafs om vad och när vi ska sälja,som t.ex på hedängskolans senaste öppethus då vi sålde vi cocosbollar sammtidigt som vi hade företagsmässa i matsalen med alla andra 9:or. Då fick vi byta av försäljarna hela tiden, vilket var lite drygt.
När klassen har tröttnat på t.ex fikaförsäljning så har lärarna peppat oss att fortsätta, trots att vi tyckte att den inte gjorde någon skillnad. Utan Malin och Micke skulle vi inte ha kommit i väg.
Förväntningarna inför resan är stora: Är det vackert i gruvan? Är det kusligt i Auschwitz? Vad kommer vi få uppleva? m.m.
Det känns bra och roligt, men ändå konstigt att resa så långt med våran klass.
Jag tycker lätt att vi är förtjänta av att resan ska bli lyckad efter all tid och jobb vi har lagt ner. Jag hoppas att det blir en resa man vill och kan minnas för livet!
Jag bara väntar på stunden då planet lyfter och man känner att vi är på väg, på riktigt. Personligen är jag lite nervös för flygresan, det blir första gången så jag är lite extra spänd för det.
Jag minns inte riktigt varför vi valde just Polen och Auschwitz som resemål, men om vi inte gjort det skulle vi inte kommit så här långt. Vi är väldigt tacksamma för alla bidrag vi fått och jag hoppas det blir en bra resa.
Skrivet av Jelena 9:a
Nu är det bara ett dygn kvar, sen åker vi till Polen.
Det är nervöst och spännande. Den här resan har vi planerat sedan i 8: an.
Vi har haft loppis och fikaförsäljningsdagar.
Vi har sålt kolor, frön, cocosbollar m.m. Det har även varit 4 olika personer som varje Fredag har sålt fikabröd på t.ex Logården.Det har varit lite tjafs om vad och när vi ska sälja,som t.ex på hedängskolans senaste öppethus då vi sålde vi cocosbollar sammtidigt som vi hade företagsmässa i matsalen med alla andra 9:or. Då fick vi byta av försäljarna hela tiden, vilket var lite drygt.
När klassen har tröttnat på t.ex fikaförsäljning så har lärarna peppat oss att fortsätta, trots att vi tyckte att den inte gjorde någon skillnad. Utan Malin och Micke skulle vi inte ha kommit i väg.
Förväntningarna inför resan är stora: Är det vackert i gruvan? Är det kusligt i Auschwitz? Vad kommer vi få uppleva? m.m.
Det känns bra och roligt, men ändå konstigt att resa så långt med våran klass.
Jag tycker lätt att vi är förtjänta av att resan ska bli lyckad efter all tid och jobb vi har lagt ner. Jag hoppas att det blir en resa man vill och kan minnas för livet!
Jag bara väntar på stunden då planet lyfter och man känner att vi är på väg, på riktigt. Personligen är jag lite nervös för flygresan, det blir första gången så jag är lite extra spänd för det.
Jag minns inte riktigt varför vi valde just Polen och Auschwitz som resemål, men om vi inte gjort det skulle vi inte kommit så här långt. Vi är väldigt tacksamma för alla bidrag vi fått och jag hoppas det blir en bra resa.
Skrivet av Jelena 9:a
Kommentarer
Trackback
