tankar
Då var man hemma igen. Kom hem igår, så man har haft lite tid att tänka över resan. Vi var i en saltgruva, rundvandrig i krakow och en heldag i och om Auswitch. Vi hade bara svensktalande guider, jag blev mest imponerand av den vi hade i Auswitch, hon översatte direkt från polska. Hon hade visserligen bott i Svreige men det är endå en svår uppgift.
I saltgruvan var det många av oss som slickade på väggarna, till och med jag gjorde det. Det var ett måste om man säger så, vissa av oss slickade till och med på golvet.
Sen samma dag var vi på rundvandring, det första jag tänker på när det gäller den var en trumpetman som blåste i ett kyrktorn varje dag. Det var olika människor som blåste en melodi varje timme på dygnet. De hedrade en man som genom att blåsa i trumpeten varnat folket för soldaterna.
Sista heldagen var vi till Auswitch. Jag vet inte rikgtigt vad jag ska säga om det. Jag har läst om det, träffat Magda Eggens och nu varit där och sett det. Jag vet att det har hänt, jag har just sett resterna med egna ögon, men det är så hämska saker att det är helt overkligt. Hur kan man lyckas skada och behandla människor så det sedan är omöjligt att föreställa sig att det överhuvudtaget hänt. Jag tycket det var obehagligt att se deras värdesaker och men största kännslan jag fick var i gaskammaren. Luften kände så tung där att jag var tvungen att gå ut. Jag hade föreställt mig att jag skulle gråta men i stället kände jag ingenting om man kan säga så. Det beror troligen på det jag nämnde tidigare, det är så overkligt och det gör det svårt för oss att förreställa. Men jag tror inte själva reaktionen på plats är det viktiga utan vad du gör av det senare. Det var en nyttig och framför allt viktig upplevelse och jag vet att det påverkade mig även om jag inte vet på vilket sett just nu.
Måste också nämna att vårar lärare hade förberett bra övningar för att bearbeta upplevelsen och jag tror jag kan försäkra att den har satt sin spår i alla oss.
V.A
I saltgruvan var det många av oss som slickade på väggarna, till och med jag gjorde det. Det var ett måste om man säger så, vissa av oss slickade till och med på golvet.
Sen samma dag var vi på rundvandring, det första jag tänker på när det gäller den var en trumpetman som blåste i ett kyrktorn varje dag. Det var olika människor som blåste en melodi varje timme på dygnet. De hedrade en man som genom att blåsa i trumpeten varnat folket för soldaterna.
Sista heldagen var vi till Auswitch. Jag vet inte rikgtigt vad jag ska säga om det. Jag har läst om det, träffat Magda Eggens och nu varit där och sett det. Jag vet att det har hänt, jag har just sett resterna med egna ögon, men det är så hämska saker att det är helt overkligt. Hur kan man lyckas skada och behandla människor så det sedan är omöjligt att föreställa sig att det överhuvudtaget hänt. Jag tycket det var obehagligt att se deras värdesaker och men största kännslan jag fick var i gaskammaren. Luften kände så tung där att jag var tvungen att gå ut. Jag hade föreställt mig att jag skulle gråta men i stället kände jag ingenting om man kan säga så. Det beror troligen på det jag nämnde tidigare, det är så overkligt och det gör det svårt för oss att förreställa. Men jag tror inte själva reaktionen på plats är det viktiga utan vad du gör av det senare. Det var en nyttig och framför allt viktig upplevelse och jag vet att det påverkade mig även om jag inte vet på vilket sett just nu.
Måste också nämna att vårar lärare hade förberett bra övningar för att bearbeta upplevelsen och jag tror jag kan försäkra att den har satt sin spår i alla oss.
V.A
Kommentarer
Trackback
